Nerklippt

Har klippt ner väven i min stora vävstol. På bilden syns de fem olika tyger i rosengång jag vävt på samma varp. För den som inte väver själv är det kanske svårt att förstå att man kan väva så olika i samma vävuppsättning, men det går alltså bra. Tycker man det är krångligt att sätta upp vävar så är det bra att sätta upp en lång varp och väva lite olika. Det går nästan lika snabbt att sätta upp en lång varp som en kort, allt utom varpning och pådragning tar samma tid oberoende av hur lång varpen är.
Varpen till den här väven var vit, alla övriga färger kommer från inslaget. På bilden syns tygerna från det jag tänkt ha som avigsidan.

Förskedning

Så här ser det ut när man förskedar. Skeden som används till att förskeda hålls upprätt med hjälp av de båda skedhållarna. Man drar langpar efter langpar av varptrådar genom rören i skeden med hjälp av skedkroken. Sedan trär man dem över en käpp framför skeden, de ska träs på samma sätt som över den närmsta skälstickan bakom skeden, de trådar som är över den stickan ska även vara över den främre käppen, så att skälet bibehålls. Man hoppar över rör där de ska hoppas över enligt förskedsberäkningen.  På bilden syns kanske att jag mestadels förskedat i vartannat rör, men på ett ställe har jag fyllt tre rör i rad.

På nedre bilden syns det färdiga resultatet, alla varptrådar jämnt fördelade över skeden. Sedan har jag knutit ett snöre mellan hålen i vardera änden av den främre skälstickan, så att inte några trådar ska ramla av under det fortsatta arbetet. Nästa moment är att föra över varp och försked i vävstolen.
(Vävtermerna i det här inlägget förklaras i tidigare inlägg med etiketten vävuppsättning.)

Lang och rör

Lang är antalet trådar man varpar med samtidigt, med tjock varp kanske det bara är en, oftast vill man ta lite fler i sänder eftersom varpningen då går fortare. Min varp har 4 trådar i lang, vilket är det mesta man klarar att varpa med utan speciella hjälpmedel, en tråd mellan varje finger på handen. Bilden visar tydligt att det är fyra trådar som följs åt i skälet. Viktigare är langparet, som ibland också förkortas till lang, det är de trådar som hänger ihop i en ögla och måste hänga ihop under förskedningen, alltså 8 trådar i mitt fall.

Rör är de hål som finns i vävskeden mellan de smala skenor av stål den är uppbyggd av. Den sked jag här använder till att förskeda är 30/10, vilket är en ganska gles sked. Siffran 30 syns på vävskedens kant, 10 betyder 10 cm och är underförstått på den här skeden. Det finns alltså 30 mellanrum på 10 cm av denna vävskeden, vilket går att räkna på fotot. Siffran 70 på skeden betyder att den är 70 cm bred, vilket är bredden på min Viktoria-vävstol. Vävskedar finns att köpa med massor av olika bredder och avstånd mellan stålskenorna.
Förskedningen är till för att sprida ut varpen över hela den bredd som tyget så småningom ska ha. Man börjar med en förskedsberäkning, där man räknar ut hur tätt langen ska sitta i förskedningsskeden.
Min blivande väv ska vara 68 cm bred. Det är bra att lägga till några procent på bredden när man förskedar och drar på, eftersom man vid vävningen oftast drar ihop kanterna. Jag tänker därför utnyttja hela skedens bredd, 70 cm. Min varp består av 888 trådar, med 8 trådar per langpar blir det 111 lang. Skeden har 7 gånger 30 rör alltså 210 rör som langen ska fördelas över. (70 cm är förstås 7*10 cm). Det blir lite mer än ett lang på vartannat rör. 210/2=105, det blir alltså 6 lang över. Dessa fördelar jag över bredden genom att fylla 3 rör i rad var tionde cm. Dvs efter 15 trådar i vartannat rör fyller jag lang 16 i nästa rör och lang 17 i det intill, sedan fortsätter jag med 15 lang vartannat rör, ett lang i vardera av nästa två rör osv.
Vad gör man om man tex bara behöver en varpbredd på 40 cm? Man räknar då antalet rör på 40 cm och fördelar langen över dem. 70 minus 40 är 30 cm, för att få lika mycket tomt på vardera sidan delar man det i 2, alltså 15 cm. Man börjar därför förskeda 15 cm från höger sida på skeden och får automatiskt 15 cm kvar till vänster när man är färdig.

Skäl

Ena änden av varpflätan  ska se ut något i den här stilen. Här har varpen vänts kring ett par pinnar på varpan för att bilda det som kallas skäl. Det är där trådarna går i kors, i mitten av dubbelöglan på bilden. Finns det inget skäl på varpflätan vet man inte i vilken ordning varptrådarna ska tas och det blir omöjligt att dra på varpen på vävstolen.
Skälet brukar vara omknutet på alla fyra sidorna, men på den här varpen, som jag har köpt färdigvarpad, är det bara en knut i mitten. Men jag hoppas det går bra ändå, verkar i alla fall som om skälet är rätt omknutet. När man ska förskeda sticker man in skälstickorna i skälet, en i varje ögla i varpflätan, och knyter sedan ihop dem med varandra i hålen i varje sida. Sedan kan man ta loss omknytningen av skälet.
Nu är det dags att göra en förskedsberäkning, men det får vänta till ett senare inlägg.

Vävprylar

Här har jag plockat fram vad man behöver för att förskeda. Längst upp ligger skeden jag ska väva med i sin plastpåse, det är en sked 65/10, 70 cm bred. Under ligger skeden jag ska förskeda med, den får vara högst 60/10, helst glesare, här har jag valt en på 30/10. Ska beskriva vad siffrorna betyder när jag kommer till förskedsberäkningen.
Under skedarna ligger två skälstickor. Och under stickorna ligger ett par skedhållare av trä, de kan se lite olika ut, en del består av träklossar med två snedställda pinnar på. De är till för att hålla skeden upprätt medan man förskedar. Mina skedhållare ställer man på den högra sidan, och sätter sedan in skeden i skårorna.
Under skedhållarn ligger en skedkrok, till höger ett måttband, varpflätan och en lärobok. Det är Stora Vävboken av Laila Lundell, min är en upplaga från 1976 som jag ärvt av min mor, den finns även i nyare upplagor. Det finns många nybörjarböcker som visar vävuppsättning, men det här är den jag tycker bäst om av dem jag har, bra och tydliga teckningar av alla moment och även felsökning.
När jag började förskeda upptäckte jag att det fattades ett par saker, först och främst en vävnota med beskrivning av vad man ska väva och en penna för förskedsberäkning. Dessutom en tredje pinne, till exempel ytterligare en skälsticka.
Två skälstickor brukar följa med vävstolen om man köper den ny. Det övriga brukar man få köpa till extra. Köper man en begagnad vävstol på Blocket eller Tradera får man oftast med en del av extra tillbehör.

En ny väv!

Nu är det dags att sätta upp en ny väv i min lilla Viktoria-vävstol från Glimåkra. Det blir garnerna på bilden, en varp i oblekt bomullsgarn 30/2 och inslag i tassar-silke, oblekt och småhärvor i 7 olika brun-röd-gula färger, jag har satt ihop de  flesta små härvorna två och två på bilden. Jag tänker väva ett smalrandigt tyg i kypert av detta, till en enkel kavaj/jacka. Stickade en tröja för länge sedan av de här garnerna, men trivdes inte med den så jag petade upp den. Det är lite mindre inslagsgarn än jag skulle behöva, så jag tänker slå löst och dessutom lägga in ett inslag av tunt bomullsgarn mellan varje inslag av silke.
Det är nästan tre år sedan jag senast satte upp en väv, så jag kommer att behöva repetera lite, tänkte att jag skulle passa på att gå igenom de olika momenten här på bloggen och berätta hur de gå till och vad olika vävord betyder. I hopp om att kanske locka någon ny att börja väva, fast det kanske snarare avskräcker, att väva tar stor plats och det är mycket som måste göras innan man ens kan börja med själva vävningen.
Kortfattat kan vävuppsättning (när man väl bestämt vad man ska väva, ritat/valt ett mönster, beräknat garnåtgång och skaffat de garner man behöver) delas in i:
1. Varpning (Fixa en varp som är de längsgående trådarna i vävstolen)
2. Förskedning (Trä ut varpen så den fördelar sig jämnt över det blivande tygets bredd)
3. Pådragning (Flytta varpen till vävstolen och rulla på den runt bakre bommen)
4. Solvning (Stoppa in varptrådarna i solven, som hjälper till att dra dem upp och ner)
5. Skedning (Stoppa in trådarna i skeden, som används till att slå in väven allteftersom)
6. Framknytning (Knyta fast varpen så den kan rullas på bommen i fram)
7. Uppknytning (Knyta upp käpparna som solven sitter på, se 4!)
8. Nerknytning (Knyta ihop solvkäppar och trampor)
Har man aldrig vävt är detta antagligen ganska obegripligt, tänker gå igenom de olika momenten här på bloggen allteftersom jag gör dem. Och även visa vad solv och sked och annat är, hur de ser ut och används.
Varpningen tänker jag dock hoppa över tills vidare, till den här väven har jag en färdig varp som jag köpt på Tradera. Även om jag har en egen varpa brukar jag inte varpa så ofta, när jag väl plockar fram den gör jag ett antal varpar på en gång, som jag sedan har liggande. Firmor som säljer vävgarner brukar hjälpa till med varpning mot en avgift, och det finns ofta färdiga varpflätor att köpa på Tradera tex, så jag tycker man kan avstå från att skaffa en varpa tills man vet att man kommer att hålla på att väva, om man inte har väldigt gott om plats.

Äntligen!

Så var den sista biten färdig på min halsduk i rutig dubbelväv. Ska klippa av den med ganska mycket frans, kanske måste jag sedan fålla långsidorna, väven är i två lager, som bara sitter ihop i skarven mellan rutorna. Vet inte heller om jag ska fläta fransarna eller bara låta dem vara som de är. Halsduken blir tyvärr inte klar bara för att jag klipper ner väven.
Men det ska bli fantastiskt roligt att sätta upp en ny väv. Det var länge sedan!

Dubbla gladhål

 Nu är de nästan klara att klippa ner, vävarna i båda mina vävstolar. Det är på tiden, kan man tycka, drog på båda varparna år 2007, om jag inte minns fel.
Vad är då gladhål? Som de flesta vävare vet är det vad man kallar det hål som bildas när sista varpbiten på den bakre bomkäppen passerat sträckbommen i bak på vävstolen.

Sommaräng

Jag har kommit en bit på tyget till stickväska, sista biten på min långa rosengångsvarp. Det är som en  sommaräng, gröna partier avbrutna av små blommor. Roligt att väva, och nu är det inte mycket kvar av varpen, de sista centimeterna har lämnat varpbommen.

I kartongerna ligger gröna garner till botten och röda till blommorna. Har tänkt väva ungefär 40 cm mönstrat och resten i vitt tuskaft till foder och fickor.

Provbit

Brukar inte göra en så här stor provbit, men jag var lite osäker på hur jag ska väva min stickväska av sista biten av min långa rosengångsväv. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig när jag motsatstrampade med två färger, varpen är för tät så inslaget blev för glest. Så jag nöjer mig med en färg i sänder, gröna blad som upptill på provet i olika gröna och bruna nyanser och små blommor i olika sorters röda färger.
Men först ska botten vävas i vitt tuskaft!

Rosengångsväv

Jag har ytterligare en vävstol förutom Viktoria-vävstolen som jag väver en sidenhalsduk på och skrev om den 17 september.

På min andra vävstol, en Öxabäcks Lilla med 8 skaft och bredd 100 cm, håller jag på med en rosengångsväv i bomull. Det är en ganska lång varp, tänkt till lite olika tyger till västar och blusar. Har använt olika inslag, lingarner, redgarn och just nu bomull, dubbelt bomullsgarn 16/2 i mönstret och ett tunnare bomullsgarn i inslaget.

Har hållit på nästan hela året med den här varpen, väver inte så mycket. Just det här mönstret kommer från en blus i en bok som är utgiven på 1981, Väva Vardagskläder av Maj-Britt Engström och Eva Stephenson-Möller, jag har bearbetat det lite grann. Väv-uppsättningen och ett par av de andra mönstren jag vävt, nu sedan länge invirade på tygbommen, kommer från Vävmagasinet nr 2 1982, som jag ärvt av min mor. (sidan 26-27, om det är någon som har det numret och vill titta efter).
Rosengång är roligt att väva, men det går inte speciellt fort. Undrar också om jag någonsin kommer att kunna förmå mig till att sätta saxen i det här tyget. Hade tänkt mig en blus med det vita tyget med röda ränder som grund och det mångfärgade i ok och manschetter. Men det blir kanske något helt annat.

Vävmässa i Leksand

Har varit på vävmässa. Den här vackra trasmattan låg som sadel på en jättelik rosa dalahäst utanför mässan. Det var trångt och bökigt därinne, man fick köa eller knö för att komma fram till vissa av försäljarna ute på rinken. Det var lättare att titta på utställningarna i områdena runtomkring. Fanns även en mycket fin utställning av rosengångsvävar på biblioteket.

Mycket att inspireras av och mycket att köpa. Jag köpte två skyttlar, vinkelsprinter, skaftnålar. En liten japansk sax, som en fårklippningsax fast mycket mindre. En bok om textil tradition i Dalarna. Lite gula mattrasor och en liten rulle svart silkegarn. Och två sorters garner att sticka med, de kommer i ett senare inlägg, när jag hunnit fotografera dem.

Väven här bredvid sitter i min egen 8-skafts Viktoria-vävstol hemma. Det ska bli en sjal i dubbelväv och är en riktig vävmässe-väv. Varpen är tjockt tvåtrådigt silkegarn, pagoda shappe-silke från Ateljé Git, köpt på vävmässan i Norrköping 2002. Sen gick jag och grunnade ett tag på i vilken teknik jag skulle göra sjalen, funderade på något ripsliknande med tjockt och tunt inslag. Till tunt inslag köpte jag en 25 grams spole Como 60 från Warp and Weft på vävmässan i Karlstad 2005. 3000 m per hg. Satte upp väven nu i somras, testade med varprips och upptäckte att det blev för tjockt och klumpigt. Petade upp och började om med dubbelväv i två lager, och bara tunt inslag. Hann precis räkna ut att garnet inte skulle räcka, så jag gick och köpte en spole till av samma garn nu i Leksand. Fint att de fortfarande hade det!