Tweed

I min större vävstol - som heter Öxabäcks lilla - håller jag på att väva ett jacktyg i treskaft. Varpen är tunt tweed-garn, tre bruna nyanser, som jag solvade slumpmässigt. Inslaget är tjockare, och kallas homespun utan att vara hemspunnet. Det kommer från en fyndlåda med ullgarn som jag köpte på för många år sedan. Totalt har jag 5 hg i en mörkare och 3 hg i en ljusare nyans. Jag väver 4 inslag mörk, 2 inslag ljus, 4 mörk, 2 ljus, 2 mörk, 2 ljus, alltså 16 inslag varav 6 ljusa och 10 mörka. Randningen är som synes ganska diskret, de två färgerna innehåller till en del identiska färgfält.

Jag väver tills inslaget tar slut, har mindre än en tredjedel kvar nu. Kommer att räcka rätt lagom till varpen verkar det som.

Tom vävstol

Så här ser min vävstol ut med skaft och sked bortmonterade. Närmast, med några varv vita vävsnören omkring, syns garnbommen. I snörena hänger sedan bomkäppen, som varpen ska överföras på innan den rullas på garnbommen.
Upptäckte att vävstolen heter Victoria -  inte Viktoria, som jag kallat den förut. Jag köpte den 1987 och den finns faktiskt fortfarande att köpa, fast bara med 4 skaft, inte med 8 som min har.

Den svartvita bilden kommer från den lite slitna monteringsanvisningen. Den visar hur Victoria ser ut med väven igång. Man ser att den skiljer sig lite från de flesta vävstolar. Den har inga trampor utan styrs med hjälp av ett antal spakar upptill på vävstolen. Hälften av dem är sänkta på bilden, vilket medför att hälften av skaften är höjda, mer om detta senare. Den är också ganska liten, det går till exempel inte att väva trasmattor på den eftersom det inte går att slå tillräckligt hårt. Bredden är också en begränsning.
Men det finns mycket man kan väva också. Löpare, bomullstyger, halsdukar, handdukar, smala gardiner osv. Jag räknade igenom min vävlista och kom fram till att jag satt upp totalt 61 vävar på den här vävstolen.  Därutöver har jag satt upp fyra stycken på min "nya" vävstol, köpt 2005. Dessutom har jag varit med och satt upp ett stort antal vävar under några terminers kvällskurser i vävning under 80-talet och början av 90-talet. Fördelen med vävkurser, förutom att de är bästa sättet att lära sig väva, är att man ofta brukar få tillgång till breda vävstolar som man kanske inte har plats för hemma. Jag har bland annat vävt flera trasmattor, en bred yllematta till vardagsrummet och en rejäl pläd där. Och testat en mängd olika vävtekniker.

Dubbla gladhål

 Nu är de nästan klara att klippa ner, vävarna i båda mina vävstolar. Det är på tiden, kan man tycka, drog på båda varparna år 2007, om jag inte minns fel.
Vad är då gladhål? Som de flesta vävare vet är det vad man kallar det hål som bildas när sista varpbiten på den bakre bomkäppen passerat sträckbommen i bak på vävstolen.

Loppisfynd

Hittade en stor garnvinda och en liten skyttel på den lokala loppisen. Båda är i jättefint skick, och kostade en bråkdel av nypriset. Har velat ha en stor garnvinda länge, den lilla jag har räcker inte till på en del härvor. Och skyttlar kan man aldrig få för många av, skönt att slippa byta garn i skyttlarna när man väver med många färger.

En halv halsduk

Jobbar på med min halsduk i rutig dubbelväv. Skrev om den här. Mönsterrapporten är 3 smala rutor och en bred, osv. Jag har kommit ungefär halvvägs nu. Det går sakta eftersom jag väver två lager samtidigt, två inslag med ena skytteln i det undre lagret, sedan två inslag med den andra skytteln i det övre lagret. Väven är öppen mellan de båda lagren i sidorna, de sitter bara ihop där jag byter mönster. Kanske syr jag ihop den i kanten när den är klar. Undersidan är tvärtemot mot översidan, med omvända färger.

Den är ganska rolig att väva, men jag har svårt för att få inslagen jämna vid stadkanterna, de har en tendens att klumpa ihop sig där, därför har den fått vila långa tider. Men nu har jag bestämt mig för att få den klar, och hoppas att det inte kommer att märkas så mycket när den väl är färdig.

Sommaräng

Jag har kommit en bit på tyget till stickväska, sista biten på min långa rosengångsvarp. Det är som en  sommaräng, gröna partier avbrutna av små blommor. Roligt att väva, och nu är det inte mycket kvar av varpen, de sista centimeterna har lämnat varpbommen.

I kartongerna ligger gröna garner till botten och röda till blommorna. Har tänkt väva ungefär 40 cm mönstrat och resten i vitt tuskaft till foder och fickor.

Sista biten

Jag har knappt en meters vävlängd kvar av min rosengångsväv i bomullsgarn som jag skrivit om här.

Tänkte försöka göra en handarbetspåse av biten som är kvar, rosengångsmönstrad utsida, botten, handtag och ett foder med fickor i tuskaft. Räknar med att botten blir ca 5x25 cm och höjden ca 40 cm. Skedbredden är 65 cm.
Garnerna jag tänker använda till rosengången är färdigspolade fyndgarner från Tradera och loppmarknader. Det är mest entrådig ull, dubbelspolad eller enkelspolad, men även några spolar av lite blankare garner. Det är i första hand färgerna i den närmsta kartongen jag tänker använda, men kanske blir det även några spolar från den bortre. Tänker improvisera mönstret allteftersom jag väver.

Vävmagasinet

I min presentation av bloggen skriver jag att detta är en stickblogg, och i viss mån en spinnblogg och vävblogg. En spinnblogg börjar den förvisso bli, allt mer och mer. Men en vävblogg är det lite överdrivet att kalla den, är mer än ett år sedan jag skrev om vävning. Det beror helt enkelt på att jag inte väver så mycket just nu. Förra året var ett av de första sedan jag lärde mig väva och köpte min första vävstol på 80-talet som jag inte vävde ner en enda vävuppsättning. Det här året ser det ut att för första gången bli två år i rad utan färdiga vävar.

Den som vill se vad jag har i mina vävstolar kan titta på mina inlägg den 5 oktober och 17 september 2008, det är samma vävar nu, bara några dm längre. Att jag inte väver mer beror nog på att jag lärt mig spinna, och vill ägna mycket tid åt det.

För ett par dagar sedan kom det senaste numret av Vävmagasinet i brevlådan. Detta är en ganska fantastisk tidskrift, den har nämligen kommit ut sedan 1982 och är alltid lika intressant och inspirerande att läsa. Fyra nummer om året har kommit ut i 28 års tid. Och inte nog med det, de första numren känns fortfarande nästan lika aktuella som de nyaste. Jag vet, för jag har nämligen en komplett samling. Det första numret jag hade var nr 3 1982, i mitten på bilden, köpt som lösnummer av min mamma. Några år senare, när jag själv lärde mig väva, började jag prenumerera på tidningen, samtidigt köpte jag ett antal rest-exemplar av gamla nummer. Men i många år fattades tre av de allra första numren. Tack vare Tradera fick jag för några år sedan tag i även dem i någorlunda gott skick. Det allra första numret som gavs ut ligger till vänster på bilden. Och det senaste numret till höger.

Tidningen innehåller massor av reportage om vävning och textil, både om Sverige och internationellt. De handlar om textilkonstnärer, textilutbildningar, tillverkning av garn och tyg, utställningar, mässor mm. Dessutom anmälan av böcker om vävning och annan textil. Vidare ett stort antal vävbeskrivningar i varje nummer, genomgångar av olika vävmaterial, vävredskap, garntyper och tekniker. En och annan stickbeskrivning har det också blivit genom åren, däremot inte så mycket om att spinna. Fast det kanske blir mer sådant i fortsättningen, Kerstin Gustafsson, författare till Ull-boken som var kursbok på min spinnkurs i somras, har blivit ny medarbetare i tidskriften. I detta nummer skriver hon dock om vävning, nämligen om Peruanska förhistoriska vävar på Göteborgs Världskulturmuseum.

Avslutar med ett par bilder ur senaste numret, till vänster ett vävmönster till gardiner med korstygn, där man visar hur man kan sy dubbelsidiga korstygn, lika på båda sidorna, vilket ju är bra att ha på gardiner. Till höger vävmönster till muddar. Hästen till höger inleder numrets tagel-tema på 17 sidor, med flera reportage + vävmönster i tagel. Finns också ett stort avsnitt om Märta Måås-Fjetterström och ett lite kortare om Karin Larsson. En artikel om hur man använder en redkam. Med mera, tex totalt 14 väv-sedlar.