Sätta i varp

Dags att visa hur man sätter in varpen i vävstolen. Detta består av två större moment, att föra över varpen och att dra på varpen. Börjar med den första delen, själva pådragningen kommer i ett senare inlägg.

Teckningen är tagen från Laila Lundells Stora Vävboken och är gjord av Tomas Lundell. I boken använder hon totalt fem sidor för att visa överföring av varp till vävstolen,  plus ytterligare fyra sidor till själva pådragningen. Så detaljerad kan inte jag vara, försök alltså inte sätta upp en väv bara med hjälp av min blogg!
Man placerar sin förskedade varp i vävstolen med käppen man förskedat på bakåt i vävstolen, sedan skeden, därefter skälstickorna och slutligen varpflätan längst fram. På teckningen, som visar hur det går till i en stor vävstol, ligger allt utbrett över ett par käppar som man lagt ut på längden i vävstolen, det behövs inte i min lilla vävstol med dess fasta slagbom. Jag sätter helt enkelt in förskeden i slagbommen, den syns upptill på det första fotot.

Sedan är det dags att föra över öglorna i varpen till bomkäppen i vävstolen. Varptrådarna delas upp i grupper mellan snörena på bomkäppen. Man mäter noga att avståndet mellan snörena på käppen blir samma som bredden på varje grupp varptrådar i förskeden. Det är också viktigt att se till att varpens mitt kommer mitt i vävstolen. Varptrådarna måste också gå rakt från försked till käpp, de får inte korsa varandra. Allt detta är lättast att ordna när varpen hålls spänd.
När varpen sitter snyggt på bomkäppen är det dags att föra över skälstickorna till baksidan av skeden.

Man börjar med att ställa upp den första skälstickan mot skeden. Foto två och tre visar hur det ser ut från framsidan och baksidan på skeden. Sedan för man in en extra skälsticka eller annan hjälpkäpp mellan varplagren på baksidan. Därefter tar man bort första skälstickan på framsidan och lägger nästa skälsticka mot skeden och för över den delen av skälet på samma sätt. Sedan byter man ut eventuell hjälpsticka mot skälstickan och knyter ihop skälstickorna igen, fast på andra sidan av skeden.

Man ser på bilden att varpen egentligen är lite för bred för vävstolen, kanske bör man alltid räkna bort ett par cm i varje sidan från vävstolens bredd. Alltså högst ca 66 cm bred väv på en 70 cm bred vävstol. Jag fick till exempel lov att sätta ett extra hjälpsnöre från det ena hålet till det andra på en av skälstickorna för att hindra att trådar ramlade på fel sida när jag drog på.

 

På min sista bild är allt klart, varpen sitter på bomkäppen, skälstickorna ligger närmast käppen och skeden sitter i slagbommen. Dags att dra på!

Stickan har kommit!

Den mellersta stickan till min fuskpolo Eleanor har kommit. Det är nr 3,75, beställde den och en annan rundsticka från Garnkorgen. En härva Malabrigo Lace slank också med, hade tänkt ha den till Multnomah. Men vid närmre eftertanke tycker jag färgen är lite för enhetlig, en grön och en blå som är svåra att skilja åt, och Multnomah med sin vågiga bård är ett mönster som borde passa i ett mer mångfärgat garn. Så det får bli något annat av härvan, fina sjalmönster finns det gott om.

Den andra bilden visar att jag nu kommit igång ordenligt med Eleanor. Gillar mönstret, gillar garnet, gillar att sticka i garn som jag själv spunnit. En spännade stickning är det, händer något hela tiden. Tänker inte på att garnet är kedjetvinnat, känns som vilket tvinnat garn som helst, känner inga tjockare punkter där garnet vänder.

Eleanor

Jag har redan berättat att jag tänker sticka halsvärmaren Eleanor av mitt handspunna och kedjetvinnade BFL-garn i färgen Harmoni. Jag har den största och den minsta av de tre stickor som behövs, så jag trodde jag kunde börja lite utan att köpa mellanstorleken. Men när jag börjar sticka visar det sig att den största stickan bara ska användas till upplägg och avmaskning. Jag har läst slarvigt och som vanligt lagt upp på dubbla stickor, så jag stickar de två första varven också med den grövsta stickan för att undvika att kontrasten blir för stor. Men nu har jag fått göra paus i väntan på att den beställda mellanstickan ska komma.

Silkes-tvinnat

100 g kardad ull i topsband från Nya Zealand, cirka 5 gram tunt silke, köpt från Tradera. Totalt 105 gram och 216 m garn, alltså 205 m/hg. Tvinnat tretrådigt att två z-spunna ulltrådar + 1 silkestråd.
Silket är alltså ca 216 m på ca 5 gram, vilket blir ca 4500 m/per hg. Min våg är inte så exakt att jag kan beräkna det bättre, 5 gram är det minsta den mäter, så det kan vara mellan 3 och 7 gram som gick åt. Totalt har jag 4 hg av silket, så det kommer att räcka till mycket.

Tom vävstol

Så här ser min vävstol ut med skaft och sked bortmonterade. Närmast, med några varv vita vävsnören omkring, syns garnbommen. I snörena hänger sedan bomkäppen, som varpen ska överföras på innan den rullas på garnbommen.
Upptäckte att vävstolen heter Victoria -  inte Viktoria, som jag kallat den förut. Jag köpte den 1987 och den finns faktiskt fortfarande att köpa, fast bara med 4 skaft, inte med 8 som min har.

Den svartvita bilden kommer från den lite slitna monteringsanvisningen. Den visar hur Victoria ser ut med väven igång. Man ser att den skiljer sig lite från de flesta vävstolar. Den har inga trampor utan styrs med hjälp av ett antal spakar upptill på vävstolen. Hälften av dem är sänkta på bilden, vilket medför att hälften av skaften är höjda, mer om detta senare. Den är också ganska liten, det går till exempel inte att väva trasmattor på den eftersom det inte går att slå tillräckligt hårt. Bredden är också en begränsning.
Men det finns mycket man kan väva också. Löpare, bomullstyger, halsdukar, handdukar, smala gardiner osv. Jag räknade igenom min vävlista och kom fram till att jag satt upp totalt 61 vävar på den här vävstolen.  Därutöver har jag satt upp fyra stycken på min "nya" vävstol, köpt 2005. Dessutom har jag varit med och satt upp ett stort antal vävar under några terminers kvällskurser i vävning under 80-talet och början av 90-talet. Fördelen med vävkurser, förutom att de är bästa sättet att lära sig väva, är att man ofta brukar få tillgång till breda vävstolar som man kanske inte har plats för hemma. Jag har bland annat vävt flera trasmattor, en bred yllematta till vardagsrummet och en rejäl pläd där. Och testat en mängd olika vävtekniker.

Ullsilke

Här har jag spunnit ett ullsilke-garn på ett annat sätt än det i förra inlägget. Det är spole entrådigt garn med en ihopkardad blandning av ull och sarisilke. Handkardat, visade hur jag gjorde i det här inlägget. Har tänkt spinna 4 eller 5 spolar till en kofta, så det är mycket kvar. Spinna går snabbt men kardningen tar en evig tid.

Full rulle

Så var det färdigtvinnat, 100 gram färdigkardad ull och ca 5 gram silke. Tvinnat tretrådigt. Får sitta ett tag på spolen innan jag tar ner det. Har lärt mig att det är bra att låta fibrerna vila mellan varje moment när man spinner.

Rutigt

Hela underdelen av min rutiga kofta, Drops 114-1, är nu klar. Det har varit rätt så mycket att sy, men har ändå gått förvånansvärt fort.
Vet inte riktigt vad jag tycker om resultatet, just nu ser den lite rörig ut. Kanske blir bättre när den är klar och trådarna blir fästa.
Kul mönster att sticka är det i alla fall.

22 nästan färdiga löv

Min 22 leaves shawlette är nästan färdig. Färgerna kommer lite oregelbundet, ibland stora fält med samma färg, ibland färgbyte varje varv. Tycker det ger en intressant effekt, ska bli spännande att se hur den blir när den är utspänd och klar.

Trassel

Har börjat tvinna mitt nya garn, två trådar kardad ull som jag själv spunnit, en tråd tunt silke. Silket består av 15-20 tunna silkesfiber, mycket löst tvinnade. Jag tycker det blir ganska snyggt ihop. Men det är svårt att tvinna tretrådigt, första gången jag gör det. Så fort jag tar en paus trasslar det ihop sig. Bäst att jobba på med andra ord!

Förskedning

Så här ser det ut när man förskedar. Skeden som används till att förskeda hålls upprätt med hjälp av de båda skedhållarna. Man drar langpar efter langpar av varptrådar genom rören i skeden med hjälp av skedkroken. Sedan trär man dem över en käpp framför skeden, de ska träs på samma sätt som över den närmsta skälstickan bakom skeden, de trådar som är över den stickan ska även vara över den främre käppen, så att skälet bibehålls. Man hoppar över rör där de ska hoppas över enligt förskedsberäkningen.  På bilden syns kanske att jag mestadels förskedat i vartannat rör, men på ett ställe har jag fyllt tre rör i rad.

På nedre bilden syns det färdiga resultatet, alla varptrådar jämnt fördelade över skeden. Sedan har jag knutit ett snöre mellan hålen i vardera änden av den främre skälstickan, så att inte några trådar ska ramla av under det fortsatta arbetet. Nästa moment är att föra över varp och försked i vävstolen.
(Vävtermerna i det här inlägget förklaras i tidigare inlägg med etiketten vävuppsättning.)

Enformigt

Det var länge sedan jag skrev om att spinna garn här på bloggen. Det beror på att min spinnrock varit upptagen i flera månader med det här garnet, ett topsband av kardad ull från Nya Zealand, köpt från Gudruns Ullbod. Det har gått trögt att spinna, samma färg hela tiden, korta fiber som gjort att garnet lätt går av. Så jag har hellre sysslat med mina vävar och stickningar. Nu är jag i alla fall äntligen färdig, 100 g z-spunnet entrådigt garn, uppdelat på två spolar. Jag tänker tvinna ihop dem tretrådigt tillsammans med ett tunt vitt silke, köpt från Tradera långt innan jag började spinna garn. Jag har flera härvor av det, en av dem har jag spolat upp på en av mina spinnrocksspolar. Jag vet inte hur många meter det är per 100 gram, men det tänkte jag att skulle få reda på nu genom att väga spolen före och efter och mäta det färdiga garnet på vanligt sätt genom att räkna varv på härveln. 

Lang och rör

Lang är antalet trådar man varpar med samtidigt, med tjock varp kanske det bara är en, oftast vill man ta lite fler i sänder eftersom varpningen då går fortare. Min varp har 4 trådar i lang, vilket är det mesta man klarar att varpa med utan speciella hjälpmedel, en tråd mellan varje finger på handen. Bilden visar tydligt att det är fyra trådar som följs åt i skälet. Viktigare är langparet, som ibland också förkortas till lang, det är de trådar som hänger ihop i en ögla och måste hänga ihop under förskedningen, alltså 8 trådar i mitt fall.

Rör är de hål som finns i vävskeden mellan de smala skenor av stål den är uppbyggd av. Den sked jag här använder till att förskeda är 30/10, vilket är en ganska gles sked. Siffran 30 syns på vävskedens kant, 10 betyder 10 cm och är underförstått på den här skeden. Det finns alltså 30 mellanrum på 10 cm av denna vävskeden, vilket går att räkna på fotot. Siffran 70 på skeden betyder att den är 70 cm bred, vilket är bredden på min Viktoria-vävstol. Vävskedar finns att köpa med massor av olika bredder och avstånd mellan stålskenorna.
Förskedningen är till för att sprida ut varpen över hela den bredd som tyget så småningom ska ha. Man börjar med en förskedsberäkning, där man räknar ut hur tätt langen ska sitta i förskedningsskeden.
Min blivande väv ska vara 68 cm bred. Det är bra att lägga till några procent på bredden när man förskedar och drar på, eftersom man vid vävningen oftast drar ihop kanterna. Jag tänker därför utnyttja hela skedens bredd, 70 cm. Min varp består av 888 trådar, med 8 trådar per langpar blir det 111 lang. Skeden har 7 gånger 30 rör alltså 210 rör som langen ska fördelas över. (70 cm är förstås 7*10 cm). Det blir lite mer än ett lang på vartannat rör. 210/2=105, det blir alltså 6 lang över. Dessa fördelar jag över bredden genom att fylla 3 rör i rad var tionde cm. Dvs efter 15 trådar i vartannat rör fyller jag lang 16 i nästa rör och lang 17 i det intill, sedan fortsätter jag med 15 lang vartannat rör, ett lang i vardera av nästa två rör osv.
Vad gör man om man tex bara behöver en varpbredd på 40 cm? Man räknar då antalet rör på 40 cm och fördelar langen över dem. 70 minus 40 är 30 cm, för att få lika mycket tomt på vardera sidan delar man det i 2, alltså 15 cm. Man börjar därför förskeda 15 cm från höger sida på skeden och får automatiskt 15 cm kvar till vänster när man är färdig.

Tvåändsstickat

 Boken Tvåändstickat från 1984 har kommit i en ny utgåva från Dalarnas Museum. Jag har köpt ett exemplar av den, och det är verkligen en helt fantastisk bok. Först ett kapitel historia med bland annat sida efter sida med bilder av gamla tiders mönster och plagg. Sedan ett kapitel utförliga förklaringar av hur stickningen går och till sist ett antal stickbeskrivningar.

Den ursprungliga boken skrevs av Birgitta Dandanell och Ulla Danielsson, den nya är omredigerad av Kerstin Ankert. Det är en av de finaste och mest inspirerande stickböcker jag sett. Ska bli spännande både att läsa den och att försöka mig på att tvåändssticka lite på egen hand.